We've come too far to give up who we are
Alltså Berlin. Typ världens bästa stad. Hade så roligt i sex dagar/fem nätter med vänner och ville inte åka hem, även om studenten väntade några dagar bort.
Escape it all.
Vet liksom inte om jag vågar lita på mig själv längre.
Overgrown - James Blake
Hinner och orkar inte fota, skriva, eller göra något produktivt alls. Solen har börjat smyga fram och ibland går det att sitta utan jacka, jag har fått fräknar på näsan och livet känns rätt okej. Tar studenten om två månader, stundom asroligt, annars mest jobbigt. Är inte så van vid att inte ha den blekaste om vart jag befinner mig om ett halvår. Men det blir nog bra, till slut.
You discovered a timeline without end, and all you had was an inch to spend
Ibland vet jag bara inte. Har lov och gör ingenting när jag vet att jag borde göra allt och jag borde leva inte ta det försiktigt och lugnt, men vad fan ska man göra när man är arton-fyller-nittonomnågramånader och snart får betala vuxenbiljett på bussen och betala för tandläkarbesök. För det känns som om hela världen är stilla och alla andra rör på sig när jag är fast. Fast i Helsingborg och tar studenten i juni och har svårt att andas för livet bara är utan mig och, ibland vet jag inte. Vet inte vad jag vill säga vad jag vill göra vad jag vill tänka inte ens vem jag är, för jag vet inget alls.